Som att cykla

Jag har hittat tillbaka till yogamattan igen vilket jag är så otroligt glad för. Jag börjar så gott som varje dag med ett pass, sällan på kvällarna, och det har mest att göra med att jag är en morgonmänniska mer än en kvällsmänniska.

Något av det första man får lära sig inom yoga är ju att andas och det där kan tydligen vara något av en het potatis. Min vän Sara är skribent på KalmarPosten och hon får aldrig så mycket respons och feedback på innehållet som när hon skriver om just andning. Men det är ju så otroligt viktigt och man kan tycka att andning är ett icke-ämne, alla andas vi ju. Men hur vi andas är väldigt olika och det påverkar oss väldigt mycket. Har du inte testat att djupandas rekommenderar jag det verkligen. Googla ”andas i fyrkant” och ta det därifrån. Du kommer upptäcka saker om dig själv.

Hur som helst, efter bara ett par tillfällen på mattan upptäckte jag plötsligt, när jag låg avslappnad i sängen en morgon, att jag djupandades utan att tänka på det. Så coolt och så värdefullt och jag gissar att det är lite som att cykla det där, har kroppen väl lärt sig att göra rätt en gång hittar den lätt tillbaka.

Hur andas du? Högt upp eller långt ner? Ytligt eller djupt? Och hur mår du av det?

Kan villigt erkänna att de första yoga-passen efter ett längre uppehåll brukar göra mig helt yr och illamående, något som håller i sig ungefär en halvtimme. Anledningen till detta är att en massa gifter drivs ut men också att kroppen inte alls är van vid denna syretillförsel, denna luft långt ner i magen. Det blir en chock. Men om du, liksom jag, drabbas av detta, så ge inte upp. Bara något pass senare kommer detta att vara helt borta och du kommer enbart att uppleva de positiva effekterna av din nya andning.

Nu ska jag iväg och leta reda på eucalyptuskvistar att hänga i duschen, på tal om andning, täppta näsor och välgörande aromer för bland annat hosta.