Sövning, tänder och att ställa sig upp
Alltså, vilket positivt antiklimax det blev i måndags. Vi hade planerat, förberett, packat, hållit lillan fastande hela morgonen vilket inte innebär få timmar när man vaknar innan kl. 05. Elliot fick följa med pappa till jobbet ”som en kontorskille” och jag och lillan åkte mot sjukhuset.
Väl där fick vi komma in strax innan vår tid kl. 08:00 och togs emot av en äldre, rutinerad, audionom som konstaterade att ”vi testar väl utan att söva först även om det aldrig brukar fungera”.
Sagt och gjort. Vi testade. Undersökningen måste göras då barnet är helt stilla och tyst i 20 sekunder, inte ens prassel från kläder får förekomma. Lillan satt blixtstilla i mitt knä genom undersökningen på både höger och vänster öra så 08:03 var vi ute igen. Sååå skönt att vi slapp söva och vilken stjärna hon är lillan!
Stjärnan som dessutom avfyrade ett leende igår som avslöjade den första tanden, idag kom den andra. Ungefär samtidigt som hon började ställa sig upp mot saker och det var dags att sänka spjälsängen.
Det. Går. För. Fort.
Herregud! Det känns som att allt och lite till har hänt de här senaste dagarna och ändå hände ju faktiskt ingenting igår. Om man ser till den uteblivna sövningen. Själva undersökningen visade 100% på båda öronen, vilket vi ju trodde, men skönt att få det bekräftat.
Ikväll verkade det som att huvudpersonen själv blev lite trött, hon åt sin gröt i sömnen och la sedan bara ner huvudet på brickan och somnade. Lilla hjärtat!
