Vad var det som hände egentligen??
Mitt bloggande under hösten har verkligen…stagnerat…nej det var för snällt…gått käpprätt utför. Ja det är nog bästa beskrivningen. Det började med att jag inte längre postade inlägg varje dag, något som varit min ”regel” för mig själv sedan jag startade den här bloggen. Sedan kunde det gå två dagar, tre dagar, en vecka… Hua!
Efter bloggträffen FormForum i Kosta, som jag sammanfattade i ett inlägg den 5:e December förra året, tog det så plötsligt tvärstopp, jag skrev inte och postade inget på nästan en hel månad.
Hur kunde då bli så här? Varför liksom? Jag ska inte påstå att jag har haft skrivkramp, herregud, snarare tvärt om. Det händer så mycket i mitt liv, på jobbet, just nu att material har jag mer än gott om. Jag skulle kunna skriva spaltmeter på bloggen om allt detta men… jag har nog bara inte orkat.
När jag startade bloggen för snart två år sedan var den en motvikt till det jag jobbade med då. Ett sätt för mig att få lite utlopp för min kreativa sida när mitt dåvarande jobb var allt annat än kreativt utan mer inrutat. Hur mycket jag än hade att göra på jobbet då behövde jag min ”stund med bloggen” för att hitta balans inombords varje dag. Nu är det inte riktigt så längre. Mitt nuvarande jobb är alldeles fantastiskt utformat på den punkten, det är liksom som gjutet för mig och får mig i balans varje sekund av varje dag hur mycket jag än har att göra. Fiffigt! 🙂
Jag klagar inte, ABSOLUT inte, det är en drömsituation jag har hamnat i och en lyx som jag misstänker är få människor förunnat. Att få jobba med det som ligger en närmast och som får en att må bra, som fyller ens behov. Det är fantastiskt! Men…det gör också att mitt behov av bloggen faktiskt har minskat. Jag tänker ofta att ”detta ska jag skriva om” eller ”detta måste jag visa” men det är inte alltid jag hinner eller orkar och när det blir så är det inte längre lika viktigt. Tyvärr.
Kommer jag då att lägga ner bloggen? Nej verkligen inte, herregud, är ni inte kloka?!! Den kommer att leva vidare, så ofta och mycket jag vill, kan och orkar. Men detta är i alla fall min förklaring för mig själv och er till varför den inte längre är lika klockren och pålitlig som ett Schweiziskt stationsur.
Vi ses!
