Jag har drunknat i nyhets (över)flödet

De finns överallt. Nyheterna. Facebook är ett nyhetsflöde. Twitter lika så. TV4Play sänder nyheter dygnet runt för den som vill. Morgontidningarna finns på nätet. Liksom kvällstidningarna. Jag jobbar dessutom i en bransch där push-notiserna duggar tätare än kaffekopparna. Och då dricks det ändå kopiösa mängder kaffe på jobbet.

Det är så, vi lever i nyhetsåldern. Fake eller real, det är frågan, men oavsett äkthet möter vi otroligt mycket nyheter varje dag. Just nu är det svältkrisen i Sudan, män som hatar kvinnor och statistik på hur många kvinnor som dödas av sina män varje år. Det är Trumps galenskaper i USA och det har nyligen varit en Almedalen-vecka som i vanlig ordning som vevades överallt i twitterflöden, morgonsoffor och bloggar.

Jag. Orkar. Inte.

Jag är ledsen men jag har fått en nyhetsöverdos.

Jag minns när vi på gymnasiet kunde få läxor i samhällskunskapen som innebar att vi skulle se 22-nyheterna och återrapportera. Det var så man tog till sig nyheter då. Tillsammans med morgontidningen Barometern och den allmänna djungeltrumman bland Kalmars gymnasieelever. Nyheter rörde sig långsamt då och jag vill inte nödvändigtvis påstå att det var bättre förr, för det tycker jag inte.

Men.

Just nu har jag fått nog. Nyhets (över)flödet är för stort. Jag har varken tid, eller känner mig tillräckligt stark, för att ta in alla dessa nyheter och då gör jag istället tvärt om. Fäller ner visiret, blundar, klär på mig min osynliga teflondräkt och låtsas som om världen bara består av familjen och vår lilla plats på jorden.
Den som är enkel att kontrollera, där alla är snälla mot varandra och där solidaritet och jämlikhet är självklar. Där ingen dör och ingen hatar. Där jag får bjuda mina närmsta på smaskig jordgubbstårta utan att fälla tårar över barnen i Sudan som föds undernärda.

Egentligen vill jag inte blunda, vill inte vara en sådan som tittar bort. Men just nu orkar hjärtat inte mer. Jag tar nyhetssemester och hoppas att min nyfikna nyhetsådra, som i vanliga fall pulserar så starkt, väcks till liv igen efter semestern. Jag hoppas. Jag tror. Men just nu blundar jag.

Förlåt.