Vill inte längta

Jag är så dubbelbottnad just nu. En del av mig längtar så det nästan kliar i kroppen efter att få gå tillbaka till jobbet igen. Eller tillbaka, jag har ju ett nytt jobb men att få kliva in i den rollen fullt ut, axla ansvaret som Cardlys VD och få arbeta fulltid med det jag tycker är så nedrans roligt. Just nu blir det, för min egen smak, lite för hattigt och det ska bli så himla kul att göra det på heltid snart.

Men så har vi den andra sidan av det myntet. Att det också innebär att skola in lillan på förskolan. Min bebis. Vår minsting. Hon som för alltid kommer att vara en bebis för mig. Vår sista baby. Hon är plötsligt en stor tjej, framåt, social och kommunikativ och det är så tydligt att hon kommer att vara väldigt redo för förskolan i Januari. Herregud. Jag vill inte längta efter det, jag vill stoppa tiden och sätta mig tillrätta med henne i famnen och bara snusa på den där fjuniga lilla hjässan i all evighet amen.

Så ni förstår jag har liksom en snygg klacksko, jobb-outfit och fixat hår på den ena sidan och birkenstock, praktiska kläder och mamma-tofs på den andra. Jag både bävar för, och ser fram emot livet 2.0 med två barn på förskola och de nya rutiner och den vardag som följer med det. En av många anledningar till att jag valde att säga upp mig från min fasta tjänst på Infomaker och starta eget var ju att både jag och Alex tror att det blir bättre för oss och vår familj. Både här och nu och i det långa loppet. Men visst blir det också intressant att se hur det kommer att fungera i verkligheten, med två egenföretagare och två barn. Det kommer att bli super, det är jag säker på, men det är nytt och det är spännande.

Så här står jag i min klacksko på ena foteen och med en birkenstock på den andra och bara längtar och skriker ”stoppa tiden” samtidigt. Någon som kan relatera? Inte det? Typiskt… 😉