Hemma hos Disponenten Renovering Sovrummet

Sovrummet!

4 augusti, 2018

Att dra igång en sovrumsrenovering den här sommaren kan ha varit det dummaste någonsin. Men vem kunde ana att det skulle bli så här varmt? Ingen! Att vänta med sådana här projekt till semestern tror jag snarare att de flesta gör.
En kväll tejpade jag för alla dörrar in till rummet med skyddsplast, med Alex på insidan, för att han skulle slipa spackel. Det kändes grymt! Stackarn fick krypa in och ut ur rummet genom ett av fönstren…

Själv har jag målat rummet två gånger de senaste dagarna, och virket till sänggaveln minst lika många, och om det har gått åt tio liter färg har jag nog förlorat minst lika mycket vätska. I runda slängar. Det är egentligen inte rimligt att hålla på som vi gör, inte alltid roligt och inte helt vettigt men det är nödvändigt om vi vill få rummen klara innan lilla J’s ankomst vilket vi ju vill.

Nu är det färdigmålat på väggar och i tak och Alex har byggt den sänggavel som hela kortsidan består av. Med hjälp av en stark svåger har sängarna dessutom flyttat ner och vi ska premiärsova i nya sovrummet i natt.

Nu återstår faktiskt bara att skjuta dit golvsocklar, slutstryka alla fönster- och dörrfoder och ta hjälp av bonussvärfar med elen och de nya lamporna. Som jag längtar, jag återkommer med bilder när vi är helt klara!

Elliot ska nu få välja om han vill byta rum till vårt nuvarande, som är större, eller ha kvar sitt nuvarande och det som blir över ska inredas till lilla J. För familjens preggo känns det skönt att få klart detta så att lillans rum kan göras färdigt. När jag var hos barnmorskan senast fick jag med mig en informationsbroschyr med alla telefonnummer till förlossningen, vad jag bör packa i BB-väskan och så vidare. Det börjar bli allt mer uppenbart att Queen B snart gör entré.

Men nu så, en bra bit på väg med vårt nya sovrum, så skönt! Och jag lovar att uppdatera er med bilder på slutresultatet, hur vi har gått till väga, färgkoder etc. så fort vi är klara!

Family of four

Gravidstatus

2 augusti, 2018

Nu var det ett tag sedan jag skrev en gravidstatus, jag har för mig att det var vecka 29, och nu är vi redan inne i vecka 33 (!) så hela fyra veckor har passerat och vilka fyra veckor det har varit. De varmaste i mitt liv? Inte alls omöjligt det faktiskt.

I förrgår nådde jag någon form av brytpunkt då jag tillslut uttalade orden högt som jag har kämpat sååå länge med att hålla tillbaka – Jag. Orkar. Inte. Mer. Och det jag då menar är kombinationen höggravid + extrem värmebölja. Det är ingenting annat än hemskt. För oss alla givetvis men ett par gånger per dag ”rusar” min kropp så att jag inte kan stå upp och andas samtidigt. Det är i alla fall så det känns. Jag måste sätta mig ner per omgående för att inte trilla ihop och att andas är svårt.
Jag ska inte brodera ut det här för mycket men usch, det är inte roligt just nu. Det är dock en tröstande tanke att baby J har det bättre i magen än utanför just nu och det får mig att kämpa vidare.

Sen mår jag tack och lov inte dåligt hela dagarna varje dag men ett par gånger. Det finns säkert dem som har det ännu värre. Stackars er!

Vikt? 
Vi fortsätter väl rapportera det här till slutet nu när vi har kommit så långt. I morse stod vågen på +7kg och med tanke på att bara bebisen väger runt 2 kilo nu känns det ändå rimligt. Jag är också helt övertygad om att jag svettas bort vikt varje dag just nu. Visst binder jag en del vätska men riktigt svullna fötter har jag bara haft ett par tillfällen och jag kan fortfarande ha på mig mina vigselringar.

Hormoner? 
Känsligheten består, tårar rinner ibland bara jag tittar på Elliot eller Alex när de är lite extra fina eller bara av ingen speciell anledning alls. Sen tror jag att mitt griniga humör (jo jag känner av att jag har ett sådant) till största del beror på värmen och inte hormonerna.

Sömn? 
Eh…vilken sömn mer exakt? Det blir typ ingen just nu. Är det inte värmen så är det toalettbesök eller Elliot som vaknar av att han är lika varm han. Vi är helt enkelt inte gjorda för att sova i dessa temperaturer. Inte någon av oss. Punkt. Men vi kan ju konstatera att jag inte kan ligga på rygg längre, jag får inte luft. Och att ligga på vänster sida går inte heller då jag får kramp i bröstryggen efter bara några minuter. Så mina svettiga timmar om nätterna spenderar jag på min svettiga högersida.

Känner av bebisen i magen? 
H e l a  t i d e n! Lilla J, eller Queen B, är en liten dansös där inne precis som jag har sagt från början. Det är dock ingen prima ballerina vi pratar om utan snarare Beyonce Run the World om ni förstår hur jag menar. Nu börjar hon dock få lite ont om plats att ta ut svängarna på och ”knölar” mer i magen. Otroligt mysigt men lite tappa-andan-varning ibland. Vilka volter!

Ont någonstans?
Foglossningen kommer och går men att vara hemma som jag nu har varit, att ha hjälp av Alex under dagarna och att kunna anpassa betydligt mer än man kan när man jobbar har verkligen hjälpt. Det är mer sällan så illa som det var sista veckorna på jobbet. Jätteskönt!
En del sammandragningar har jag börjat få men inget konstigt eller utöver det som är normalt så här långt in i graviditeten.

Allt som allt? Att vara gravid är fortfarande mysigt, värmen är det inte! Men för att avsluta med något väldigt roligt så kan jag berätta att jag har blivit ambassadör för ett varumärke som säljer produkter till just bebisar, mer om det lär komma framöver!

Family of four

Minns ni mig?

1 augusti, 2018

Hej på er, minns ni mig? Hon som brukade blogga ni vet? Jag gör det knappt själv, jag är bokstavligt talat ett blöt fläck kvar av mitt forna jag. En allt större sådan i takt med att magen växer men ändock, en blöt fläck så känner jag mig.

Vi har, som ni har förstått, varit på Öland i 1,5 vecka och det har varit himmelskt. Varmt där också givetvis men ett par grader lägre än här hemma och kustnära vilket gör skillnad på vindar och hur luften känns. Och så finns den där poolen som har varit min räddning senaste dagarna. Halle-pool-uja!

Sedan igår är vi dock hemma igen, det finns en del att ta tag i här hemma som inte går att skjuta på hur länge som helst, den där sovrumsrenoveringen inte minst. Vi får nog lov att återkomma till den tror jag.
Så idag har vi roat oss med att inhandla färgen till sovrummet, playdate:a med Hanna och Lotta, måla första vändan i sovrummet och sedan ta ett välbehövligt kvällsdopp hela familjen. Ikväll hade jag tänkt sitta och teckna en stund men vet ni, det går inte, att teckna när man klibbar fast i pappret går helt enkelt inte.

Jag kollade väderprognosen innan jag började skriva till er och det verkar som att tills på måndag får vi stå ut men den extremvärme som är nu, i morgon 32 grader och ingen vind, och därmed heller inga svalare nätter. Men sedan sjunker det ett par grader, vågar vi hoppas på nätter som faktiskt svalkar något då?

Man borde givetvis göra comeback med ett betydligt bättre och mer peppigt inlägg än detta. DET förstår jag, det är bara det att det inte är möjligt. Just nu.

Mvh, hon som längtar efter hösten (på många sätt!)

Okategoriserade

Ett tidigare Öland

22 juli, 2018

Vi besökte ju faktiskt ön för bara någon vecka sedan jag och lilleman, när Alex hade det finfint i Sopot tillsammans med herrklubben. Då i sällskap av mina föräldrar och även den vistelsen var en riktig höjdare. Ska vi titta lite på vad vi hade för oss?

Vi gick promenader med Alice…

…och målade teckningar med morfar.

Byggde sandslott med samma morfar…

…och busade på stranden.

Elliot knäckte flytkoden och var som synes mycket nöjd över detta.

Vi fikade på café Haget (ett måste!) och konstaterade att det finns finkaffe även på Norra Öland.

Stenar kastades, kläder blöttes ner och en mycket lycklig liten kille fick hjälpa till att måla. Allt mellan fikor med ”mormors goda bullar” (han kallar nu mina hembakta bullar för mormors goda bullar – jag bjuder på den) och en massa lek och bus, främst i vattnet på något sätt. Helt ljuvliga dagar från början till slut!

Family of four Stugan

Öland, Öland, Öland

21 juli, 2018

Det är nästan inte klokt hur mycket man hinner uppleva och göra på en enda dag här. Minnen att spara travas på hög i hjärtat och det är knappt man hinner med själv.

Vi kom upp igår efter en del köer och förseningar och fick alltså vakna här idag vilket är ljuvligt.

Dagen kunde därmed börja med ett spontant morgondopp i det som i vår familj kallas för ”stora havet”. Även känt som Kalmarsund. Helt underbart för både liten och superpreggo.

Sen har det liksom bara fortsatt med pool, chillande, raukar, fler salta bad och ett avslutande kvällsdopp i samma ”stora hav”.

Att vara höggravid just nu har sina sidor det måste jag erkänna men att vara det just här underlättar något enormt. Svalkan från havet gör skillnad och det är dessutom ett par graders skillnad mot hemma där vi legat över 30 grader i ett par dagar nu. Stor skillnad med andra ord!

Okategoriserade

Varför har jag inte gjort det här tidigare?

19 juli, 2018

Ibland undrar man ju vart man har sina egna prioriteringar och hur man tänker. Nog för att jag märker att jag är både snurrig, virrig och rent trög nu (graviditeten och värmen) men ändå.

Jag har ganska länge haft problem med att knäppa och knyta mina skor. Magen är stor, visst, men jag kommer ner till golvet. Däremot ligger lillan och moderkaka på så vis att jag inte får luft, alls, och att det tar mig flera minuter efteråt att djupandas mig tillbaka till något slags normaltillstånd. Helt orimligt såklart när det finns en väldigt enkel lösning på problemet. Tofflor. Eller sandaler. Utan remmar som måste knäppas.

I måndags, äntligen, hände det. Jag fick tummen ur och köpte mig ett par silvriga tofflor som jag redan älskar lika mycket som ac:n i bilen. Jag tror att jag tar på och av dem ett par extra gånger per dag ”bara för att”. Dessutom är de riktigt snygga och jag hittade dem för 149 pix på Intersports rea. Väl investerade kronor det vill jag säga.

Men varför, varför, varför har jag då inte bara löst detta tidigare? Den frågan får förbli obesvarad…

Family of four

En kvällsmonolog

17 juli, 2018

Ikväll när jag skulle natta Elliot körde han de flesta trix i boken för att dra ut på det så länge som möjligt. Det gjorde inte så mycket, vi hade det mysigt och pratade om ditten och datten. Men så plötsligt far han upp och säger att han måste lyssna på lilla J (han vet vad hon ska heta och säger hela namnet).

Ok tänkte jag, det kan jag ju inte neka honom. Så han lägger huvudet på magen för att lyssna och börjar sedan viska,

”Lilla J, du ligger i mamma Sarahs mage. Du e pyttepytteliten bebis. Pappa Alex är stor. Vi sova nu, mamma sagt godnatt-orden”

Alltså… jag höll på att börja storgråta, vår stora lilla kille vilken fin storebror du kommer att bli! <3

Och godnatt-orden är, för den som undrar, fyra meningar som jag säger till honom varje kväll när han ska sova. Alltid samma meningar, även kallade godnatt-orden.

Sarahs funderingar

Livstecken

16 juli, 2018

Hej på er! Jag tänkte att ett litet livstecken så här på måndagskvällen kunde vara en god idé. Jag lever, jag har bara checkat ut! Elliot och jag har varit på norra ön tillsammans med min föräldrar och haft ett par helt ljuvliga dagar. L j u v l i g a! Det finns gott om bilder och minnen från dessa dagar så ett inlägg är att vänta.

Igår vände vi hemåt och hamnade mitt i köerna efter en svår trafikolycka i höjd med Köpingsvik. Det tog oss en timme bara att komma igenom Köpingsvik och det tar vanligtvis…3(?) minuter. Så mycket försenade, hungriga och trötta kom vi hem men jag är faktiskt väldigt stolt över oss, de två små klarade detta långt över förväntan!

Och jag vill egentligen inte skriva det, inte ens tänka det, men det är jobbigt nu. Att vara näst intill höggravid i den här hettan är ingen lek. Det är jobbigt. Älsklingen kämpar på med renoveringen i värmen och samtidigt kämpar jag med att få ner mat och luft i den här kroppen vilket just nu är en stor utmaning bara det. Vecka 31 idag, ”bara” åtta veckor kvar, kämpa Sarah!

Vad hittar ni på i värmen då? Förutom att försöka hålla vätskebalansen?

Sarahs funderingar

Torsdagstrio

12 juli, 2018

Torsdag och fortfarande ingen värmelättnad i sikte. Jag ska inte klaga, vill inte klaga, men jag fick syn på min egen mage häromdagen (öh, ser du inte den jämt tänker du nu? Jo, det gör jag ju, uppifrån är den i synfältet hela tiden men jag fick plötsligt en blick på den i profil) och herre jäklar, det är så att säga inte konstigt att många vardagliga ting börjar bli betydligt tyngre nu. Det är verkligen en BADBOLL där fram.

Det är bara att gilla läget och försöka svalka sig så gott man kan genom skugga, kylda drycker, isglass och svalkande bad. Några andra tips?

Men torsdag är det som sagt och här kommer veckans torsdagstrio!

Mini-vacay
Nu är jag och mina två små (eller snarare tre för lilla J ger sig till känna så otroligt mycket nu) på en mini-vacay. Vi har åkt upp till Öland för en weekend med mamma och pappa när Alex är iväg. Det är alltid så mysigt att komma upp hit och att träffa dem. Roligt, trevlig och otvunget.

Sommar med Ernst
Ikväll börjar det, är ni lika peppade som jag? Fotbolls-VM i all ära, jag älskar fotbolls-vm, men ingen Sommar utan Ernst och nu är det alltså äntligen premiärdags. Tur det för det är ganska deppigt att det bara är två (!) matcher kvar av hela VM. Galet så fort det har gått!

Resort fling
Igår målade jag naglarna inför resan och valde det lack som blivit mitt absoluta favoritlack den här sommaren. Essie, givetvis, Resort Fling nr. 318. Det är lagom ljust, lagom pastelligt, ändå lite färg och det matchar det mesta. Oavsett om jag klär mig i blått och vitt och väldigt maritimt eller om jag väljer pastelliga blommor är detta lack rätt. Så är det inte med alla nyanser i min mening.

Vi två blir tre

En bättre busstur

12 juli, 2018

I måndags hände det, då tog vi bussen in till stan lilleman och jag för att möta upp Sixten och resten av familjen Glantz med flera på lekparken vid Vattentornet. Barnen lekte, det åts glass och vi vuxna försökte prata så gott det gick mellan glada barn, snabba löpningar mellan de olika lekmöjligheterna och gungor som skulle knuffas fart på.

Sen tog vi bussen hem igen och det var en mycket, mycket nöjd kille som nästan höll på att somna på vägen hem. När det var dags att kliva av här hemma blev han så förtvivlat ledsen och grät ”åka mer buss” så högt att de mer vana resenärerna tittade märkligt på oss. Jag tror banne mig att vi ska åka buss nästa vecka också för vilken succé det är!

En bussutflykt i all sin enkelhet som var så himla mysig för både Elliot och mig. Tack Jennie, Jimmy, Linnéa, Andreas och alla barnen för sällskapet!