Sarahs funderingar

Manicure

3 april, 2019

It’s been a while now since I last did my nails. It took up a bit to much of my time in a period in my life when time was not really something I had. But I miss it, OMG I miss it. Baby J is getting bigger and pretty soon there might be time for me and my nails again 😉

I talked to Rebecka, who has been doing my nails for the last ten (!) years. At least. And she suggested that I start with just some gellack again and that might be a good idea. Started pinning inspiration at once, my gosh, Pinterest is one of my favourite places for anything from vegan recipies to…nails 🙂

Drömhuset

Little cabinet

2 april, 2019

Ever since I saw Sofies Gidfelds grey linnen cabinet I have been almost obsessed with finding the right place for the right cabinet to paint in that lush, warm, dark grey nuance. And now is the time.

I found this little cabinet at Facebook Market place (it was a steal acctually) and it is just a perfect fit for our dining room. Some might say that I shouldn’t paint it and I can understand why but I have made up my mind and I will paint it. I can picture this in my head already and it will be perfect.
I find that very easy, to imagine and visualize the result, my husband doesn’t so this often leads to funny discussions but by now he knows that it usually turns out great so he caves… 😉

Body and Mind by Sarah

Run run run

1 april, 2019

It’s been a good six months now since my last c-section and that means…drum roll…that I can go running again.(Nope no April fool) Slowly and carefully of course but I can start again and that at the same time that spring enters. Couldn’t be better!

This time I don’t have any ambitions as far as goals to reach. I don’t need to hit 10k, I don’t care if my split time is slow. I just want to run. I will be happy if I can make 5k twice a week. If I just make the time to get out of the house. That would be great. Everything else is a bonus.

How about you, are there any other runners in here?

Old image of me from one of my first runs after Elliot was born, beyond the red face and the sweat, can you se the happiness?

Okategoriserade Work

Hello and welcome

31 mars, 2019

Hi ya’ll! First of all, if this is your first time here you have probably found your way here from my Instagram account @bujo_by_sarah and I want to say a warm welcome to you!

A little presentation might be the best way to kick off this new english blogging adventure. Here we go,

I’m Sarah and I live in Kalmar, Sweden with my husband our two kids Elliot and Juliette. I’m currently on parental leave, Juliette is just about 7 mo. But I also work as a CEO of Cardly, an app that let’s you use your own photos and send them as postcards to your loved ones. (only within Sweden yet, I’m sorry)

In October last year I started my Bullet Journal account on instagram, an account that grew fast and last week I asked my followers if they would like to read my blogg. 88% said yes and since most of my followers are from North America and Western Europe…well here we are, in English for the first time.

In this blog you can expect images from our home, interior, family life, business life and just…life! <3

That’s a very, very short presentation of me, ask me anything in the comment field if there is anything else you want to know.

Anyway, about last week, I was on a high! I got to work with a dear friend of mine, with my company, uninterupted by the kids since my mom was here to look after them. I acctually felt like the real me again. I know, I know, ofc I’m the real me when I’m at home with Juliette and Elliot as well.

But.

I’m a person that need that other part as well. I need to be creative, to use that part of brain for a while. I need to think as an adult, focus on business. Be Sarah, not mom-Sarah. Some days I hear the word ”mom” so many times I think I might implode.
So a day off from the mom-part, or at least a couple of hours, was a bliss. I really needed it and I will live on this high for a few days now.

What we did? We took campaign photos for Cardly to be used in social media ads. So much fun!

Sarahs funderingar

Jag har bestämt mig…

30 mars, 2019

…för två saker faktiskt. På samma dag. Ibland är en produktiv så att säga 😉

För det första, jag lämnar Vegan för Lacto-ovo-vegetarian. Vad betyder då detta? undrar den icke fullt så insatta. Helt enkelt att jag lägger till ägg och mejeriprodukter igen. För min del vissa mejeriprodukter, inte alla. Jag har ju helt tappat smaken för mjölk exempelvis och kommer att fortsätta med iKaffe. Det enda jag egentligen tänker på är ostar av olika slag. Vill jag laga en vegetarisk pastarätt med parmesan i så gör jag det. Vill jag grilla halloumi framöver så gör jag det. Men i övrigt fortsätter det som vanligt, jag har ätit veganskt i tre månader nu och saknar inte kött det minsta. Verkligen inte alls. Nog för att jag misstänkte det, jag har ju inte varit så frälst tidigare, men att saknaden skulle vara noll det var liksom lite oväntat.

Vegetarian alltså, japp!

Och det andra då? Att ge det här med att blogga på engelska en chans. Som ett litet experiment. Jag ställde frågan på min Instastory och fick ett rungande ja där så hey, why not. Vi kan ju liksom testa tänker jag. Det kanske var fem som svarade och de var positiva. Eller också svarade alla 8400 och då blir det ju lite annat. Vi testar helt enkelt, jag har ett par engelska inlägg förberedda så håll i er, nu kör vi!

Annars då, har ni en trevlig helg? Här är det trevligt och väldigt lugnt efter en minst sagt stökig natt med 2,5h sömn för undertecknad. Har jag ens stavat rätt i det här inlägget? Svårt att dubbelkolla mig själv när ögonen går i kors, ni får leva med det!

Kram på er!

Sarahs funderingar

Torsdagstrio

21 mars, 2019

Trots att jag har missat den här så otroligt många veckor nu är detta faktiskt en favorit. Min torsdagstrio. Det är så ofta jag har små korta tankar eller idéer som behöver komma ut men som inte är ett ämne för ett helt blogginlägg. Borde ju såklart fråga er om ni gillar Torsdagstrion lika mycket som jag gör men egentligen spelar det ingen roll eftersom jag själv gillar den så mycket.

Nog snackat, nu kör vi!

Mamma!
Idag kommer min mamma hit, vi ska hämta henne i eftermiddag och så får vi en kväll tillsammans ikväll och i morgon ska hon hänga med barnen medan jag jobbar. Så mysigt!

Inte min tekopp
Ni vet den där känslan när man känner sig lite out of the box. Utanför sin egen komfortzon. Där är jag och snubblar lite nu för tiden. Vi ska bygga plank längs en sida av tomten och det innebär ju bygglovsansökan, kontakt med hantverkare och gud vet allt. Lärorikt!

Mjölk…
Häromdagen var min iKaffe slut, den sorts havredryck jag använder i just kaffet, och i ren desperation tog jag då istället vanlig mjölk som jag alltid drack tidigare. Det smakade…för jävligt. Det finns nog inget annat sätt att skriva det på. Usch rent ut sagt. Det tog alltså 2,5 månad att tappa smaken för mjölk. Ost däremot… Det är en helt annan femma det!

Sarahs funderingar

Är ni kvar?

20 mars, 2019

Det är ett smärre mirakel om ni är det faktiskt så lite bloggat som det blir här just nu. Det är lite mycket, det har ni förstått och jag ska inte klaga, men samtidigt vill jag inte lägga ner bloggen heller. Älskar bloggandet, skrivandet, skapandet alldeles för mycket för det. Vissa av er kanske minns att jag startade ett nytt instagram-konto i höstas som växte otroligt fort och nu har drygt 8000 följare. Jättekul såklart! Men när instagram plötsligt har problem titt och som tätt väcks ju återigen frågan om att förlita sig på andra plattformar och då kommer man tillbaka till tanken att min blogg är min plats och här styr jag själv. Utan algoritmer och annat. Och då föds också tanken på att styra innehållet mer mot det som instagram-kontot handlar om, nämligen bullet journaling, och att skriva på engelska. Den tanken ni, vilken chock! Får bearbeta tanken mer helt klart.

Så vi gör väl som sist, vi tar vid precis just bara där vi är. Inga catch-ups eller försök att hinna ifatt. Här och nu istället.

Vet ni, är friska! (Måtte jag inte ha jinxat det nu) Efter en VAB-ruari då jag på riktigt undrade om det är så här det ska vara nu med två små (!) kom vi ut på andra sidan och landade i Mars och nu är vi förvisso halvvägs igenom Mars redan men ta mig tusan, vi är friska. Så härligt!

Och på fredag ska jag göra något så, för mig, ovanligt som att lämna (eventuellt) båda barnen till mamma en stund för att jobba ostört med Cardly. Bara det ska bli härligt. Skrämmande tanke att lämna lillan, det får jag erkänna. Även om det är till mamma. Det där bandet är så ohyggligt starkt och obrutet just nu så känslomässigt kommer det att bli tufft. Men samtidigt så otroligt härligt.

I morgon ska jag dessutom få lite kvalitetstid med den här sköna bönan och om vi skippar allt vad catch-up heter här i bloggen är catch-up just vad morgondagens date ska handla om. Herregud, har vi ens tillräckligt med tid tänker jag? <3

Varken mer eller mindre, några tankar här och nu en onsdagskväll. Vad hittar ni på? Kollar ni på Sveriges Mästerkock?

Family of four

VABruari Jackpot

24 februari, 2019

Oh. My. God! Vår första VABruari som tvåbarnsföräldrar har verkligen varit en jackpot. Om detta hade varit trisskrap hade vi varit miljonärer nu tror jag.

Men vi börjar med att backa bandet. Erika, en av mammorna på Elliots förskola, hade sin dotter hos läkaren i slutet av Januari och han konstaterar att ”hade jag varit du skulle jag hållit henne hemma hela Februari. Det är värre än någonsin i år”. Erika berättar detta för oss ”15 h mammor” som eventuellt har möjligheten att ha våra barn hemma. Jag funderar, är det möjligt? Väger för och nackdelar. Konstaterar att Elliot behöver få leka och stimuleras på förskolan så vi gör inga ändringar.

Sen blev han förkyld. Och balanserade på gränsen till feber. Samtidigt som de ringde från förskolan och berättade att det gick maginfluensa. Lätt beslut, han fick vara hemma. Detta var vecka 7. Snuddade lätt vid tanken på om Juliette skulle bli sjuk men vi bor under samma tak så vad ska man göra?

Veckan gick, Elliot kändes mycket bättre men då blev Juliette plötsligt dålig. Förkyld hon också, en ruskig hosta och svårt att andas med luftrör som pep. Hon fick inte hålla någon mat/mjölk och blev slöare och slöare tills hon bara hängde på min arm som en liten trasa. Efter samtal med 1177 åkte vi in till barnakuten fredag eftermiddag. Åkte därifrån flera timmar senare då de konstaterat att hon inte hade RS (tack, tack, tack) men ett kraftigt virus. Att amma på samma sätt som man ger vätskeersättning var rådet. Det vill säga lite men ofta. Fredag kväll och natt hemma var ett amningsrace.

Lördagen gick, hon kämpade vidare och vi höll Elliot hemma från Knattejympan. Just in case. Natten till söndag vaknar han med en sprucken trumhinna. Det är inte hans första gång och sannerligen inte min första gång så vi har blivit bra på att ställa den diagnosen Alex och jag. Söndag morgon nytt samtal till 1177 och tid hos Kalmarjouren. I hallen på vägen in dit på förmiddagen spricker den andra trumhinnan. Väl på plats kunde de konstatera en svår öroninflammation och faktiskt också en halsfluss som gubben i lådan. Penicillin och så hem igen. Tack och bock.

Söndag kväll kastar lillan upp precis allt och lite till, sätter samtidigt detta slem i halsen och får om möjligt ännu svårare att andas. Nu ringer vi inte ens. Jag satte mig bara i bilen och åkte in med henne. Eller nej, jag bytte om först. Faktiskt.
Nya prover, fortfarande inte RS och nu mest fokus på att försöka få henne att behålla mat. Tanken var att mat skulle ge kroppen förutsättningar att läka ut viruset. Medicinering och amning på plats för att se om det funkade och så hem igen ett par timmar senare.

Phew. Här börjar tröttheten verkligen göra sig påmind. Att sova var nästan omöjligt, hon behövde vara helt upprätt och andades så illa att jag inte vågade somna ifrån henne. Alex sprang i skytteltrafik upp till Elliot som hade ont på nätterna.

Måndag och penicillinet började verka. Sakta men säkert blev Elliot lite piggare. Nätterna var jobbiga, det är ju så med ”öronflabbation” som han själv säger. Men ändå en kämpe på dagarna. Lillan var fortsatt dålig. Hade aptit och ville äta men kräktes upp allt om hon inte fick medicin.

Tisdag och ännu en sömnlös natt med en hosta som var värre än min egen (jag har astma och får ofta luftrörskatarr så här års). Nya samtal till sjukvården och ännu ett läkarbesök. Åkte dit så laddad – nu skulle hon bara få hjälp. Något måste det ju gå att ge även så här små barn för att de ska ANDAS. Fick träffa min egen gamla husläkare som tagit hand om mig sedan jag var liten. Fina Kent. Han lyssnade, antecknade, lät mig prata till punkt och berätta om alla turer, alla prover, allt som hänt. Han lyssnade på lungor och luftrör och konstaterade att det är klart att hon måste få hjälp. Äntligen! Luftrörsvidgande och slemlösande. Nu vänder det!

Hem och påbörja medicinering. Ingen direkt effekt redan den natten men det kan ta ett tag.
Onsdag och vi har nu medicinerat med slemlösande i ett dygn ungefär. Efter en amning får hon plötsligt en fruktansvärd hostattack och får loss slemmet. Men får inte upp det. Utan sätter istället i halsen. På riktigt. Jag rätar upp henne, dunkar henne i ryggen försöker få henne att hosta mer. Läpparna bli blå. Kinderna blir blå. Hela ansiktet och vad jag ser av henne blir blått. Helvete. Hur gör man??? Vänder henne på mage på min underarm, tar stöd av benet och dunkar henne hårdare i ryggen ett par gånger. Inget händer. Hon får inte luft. Tar i lite till och då flyger den ut. Slemproppen. Juliette helt hysterisk och jag själv genomsvettig och gråtfärdig. Elliot precis bredvid ”mamma kan du bygga ihop min legobil”.

Sen gick torsdagen utan större incidenter. Faktiskt. ”Idag kan vi väl bara vara hemma mamma?” Ja tack!

Inställda möten, obesvarade samtal, korta snabba mailsvar på sådant som är viktigt i det där andra livet. Utanför familjen och barnen som ju är det allra allra viktigaste. Alltid.

I fredags tyckte jag att hon faktiskt började bli bättre. Lite piggare. Orkade sitta lite själv igen. Igår la jag henne i sin egen säng trots att jag knappt vågade låta henne sova själv. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle kunna somna själv utan bara ligga och lyssna men det gjorde jag. Utmattad tror jag visst att det kallas.

Sarahs funderingar

Jag vill inte låta bitter

12 februari, 2019

Vet ni, de senaste veckorna har jag vid ett par tillfällen börjat skriva på ett blogginlägg bara för att senare radera hela paketet innan jag publicerar det.
Anledningen?
Jag låter bitter. När jag läser igenom vad jag har skrivit innan jag publicerar så låter jag bitter. Och jag vill inte låta bitter. Jag vill inte vara bitter heller. Och egentligen så är jag nog inte det heller, jag är trött.

Men det här ska inte vara en blogg där jag gnäller över sömnlösa nätter, sena arbetspass, att vattnet försvinner när jag är hemma med en bebis och en sjuk storebror. Det blir ju inget kul.

Bloggen har alltid varit mitt happy place och så vill jag att det ska fortsätta vara. Så jag kommer nog att fortsätta skriva, och radera, de där bittra inläggen. För på sätt och vis är det ju skönt att skriva av sig, få det ur sig. Och sedan gå vidare. På så sätt fyller de faktiskt en funktion men de behöver ju aldrig nå ut till er. Det ska ni slippa. Jag lovar. Självcensur var ordet.

Så om vi istället ska fokusera på något otroligt härligt denna tisdagsförmiddag så kan vi väl pausa en stund, rikta näsorna mot solen och njuta av ljuset som den för med sig. Jag har gått omkring här hemma hela morgonen och i takt med soluppgången sett skuggspelen röra sig från vägg till vägg. Vårkänslorna spirar minst sagt! Elliot och jag pratar mycket om vad vi ska fröså, snart är det ju faktiskt dags för det. Underbart!

Dessutom kommer min pappa och bror hit en snabbis runt lunch, det ska bli mysigt. Elliot älskar sin ”morfar Andersson” (inte för att han har någon annan men namn är viktig just nu) och är överlycklig över detta besök i sjukstugan.

Och i eftermiddag är det dags för teamtävlingen vid alpina skid-VM från Åre. DET ser jag verkligen fram emot.

Näe vad säger vi, ska vi ta tag i den här dagen på allvar nu? Bitter-fria?

Stugan

En dag på öen

29 januari, 2019

I söndags morse kände jag mig mer eller mindre överkörd här hemma efter en natt med en förkyld liten som varit mer vaken än vilsam. Men så frågade Alex om vi inte skulle packa in oss i bilen och åka upp till stugan över dagen och det där stället har liksom en magnetisk inverkan på mig så efter lite velande fram och tillbaka bestämde vi oss. Vi kör!

Och vilken tur det var, trots trötthet och en astma som bråkar blev det en väldigt skön dag. Och som förälder till småbarn finns ju sällan alternativet ”ligga i sängen hela dagen” så då kan det vara lika bra att åka iväg och hitta på något för att orka. Precis så var det igår.

Och den platsen alltså, lika vacker och lika speciell året om!

Raukar on the rocks!

Det är något visst med stränder, eller ”sommarmiljöer” överhuvudtaget, på vintern. Så stilla och så vackert!

Foto: Sarah Berg