Bokrecension – Ciderträdgården

Det är verkligen tråkigt men för första gången i bokklubbens 4-åriga historia har vi fått ställa in en träff. Det är ju helt fantastiskt att vi aldrig har gjort det tidigare men lite trist att det blev så nu.

Anledningen? Sjukdom. Jag kunde ju inte gå eftersom jag mer eller mindre sitter i karantän med Juliette och det visade sig vara sjukdomar på lite olika håll bland nästan alla och i dessa tider chansar man ju inte. Nytt försök i Augusti istället och verkligen något att se fram emot för då har vi hela tre böcker att recensera. Läsandet tar ju inte paus bara för att vi gör det.

Så för att inte glömma bort mina egna tankar om dessa böcker kommer här en recension av den första boken, Ciderträdgården, skriven av Veronica Henry.

Miljöerna i den här boken är så där förförande engelsk-landsbygds-perfekta som man vill ha i den här typen av bok. Storyn är engagerande och man vill hela tiden få veta mer. Nästan en bladvändare med andra ord.

Boken handlar om två familjer, Melchiors och Culbones, som äger varsitt gods i Somerset. Sedan urminnes tider har de två familjerna legat i fejd med varandra och de olika anledningarna till detta vevas sakta upp i boken. Anledningen till att det just nu kommer fram i ljuset är ett tragiskt dödsfall, ett testamente och ett arv som ingen riktigt förstår.

Jag gillade verkligen den här storyn, jag gillar deras företagande och idéerna de har för de två godsen.

Men.

Jag känner mig lite bestulen på slutet på något sätt. Det tar bara slut. Bara sådär. Helt plötligt och lämnar alldeles för många lösa trådar för att jag ska känna mig nöjd. Jag villhöver en uppföljare nu, så känns det.

Men en klart läsvärd bok, perfekt sommarläsning och riktig feelgood! Den får 6/10 av mig. Kanske 7/10 till och med.