Sarahs funderingar

Är du frisk – fortsätt lev!

Corona, corona, corona. Det är svårt att formulera tankar eller idéer som handlar om något annat just nu. Och nej, jag är ingen expert. Ingen läkare eller epidemiolog.

Men jag är en samhällsmedborgare och jag både har, och planerar att, ta mitt samhällsansvar i denna kris. Jag följer alla nyheter noga och följer de rekommendationer som vi får.

Själva smittan i sig oroar mig faktiskt inte speciellt mycket, det som däremot skrämmer mig är konsekvenserna av den för vårt samhälle.

Jag tänker främst på alla småföretagare, och i första ledet, alla affärer och butiker där ute vars dagskassor i princip nollats de senaste dagarna. Jag tror inte att gemene man förstår hur snabbt dessa företag kommer att gå i konkurs med rådande läge.
Jag tror, tyvärr, att många tror att de flesta klarar ett par månader utan att gå i konkurs men låt mig säga så här, så är inte fallet. Vi talar om en bransch (om vi då nämner hela ”detaljhandeln” som en bransch) som redan innan Corona var satta under stor press med vikande intäkter till följd av e-handeln. Ett par veckor utan kunder och dagskassor kan räcka för att få dem att gå omkull, en alldeles katastrofal utveckling för den enskilda företagaren och hens anställda men också för oss andra.
De krispaket som har presenterats är nog bra men att uttrycka dem på en presskonferens är inte samma sak som att omsätta dem i praktiken. Myndigheterna som hanterar dessa ärenden vet ännu inte hur de ska genomföra dem, vilket man förstår, men medan de funderar hinner våra lokala butiker gå i konkurs. Så hård är verkligheten.

Så.

Jag önskar verkligen att regeringen också talar om för oss att om vi är friska måste vi fortsätta leva. Det som Anders Tegnell försöker föra fram. Vi måste handla, shoppa, besöka restauranger och caféer, museer och parker. Vi måste köpa vårjackan vi tänkte köpa, de nya löparskorna, yogamattan, kläderna, klockan, solglasögonen eller vad det nu må vara. Vi kan inte pausa precis allt.

Om vi är friska.

Givetvis finns det riskgrupper och givetvis ska man inte vara egoistisk och bara tänka på sig själv i ett sådant här läge. Men det är inte det jag gör, jag tycker absolut att dessa ska skyddas. Men kan vi inte göra just det, skydda riskgrupperna och låta alla andra leva vidare i samhället så att vi har ett samhälle kvar att leva i när Coronapandemin är över?

Vad tycker du?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.