Det går upp och ner
Att ta sig vidare efter inbrottet är en berg-och-dal-bana på så många sätt. Det går verkligen upp och ner, precis som med all annan bearbetning och är det något jag har lärt mig så är det att sådant här inte går att skynda på hur mycket man än vill. Jag sover på nätterna igen i alla fall men drömmer väldigt mycket, jag tror att jag har kommit hem och gått in genom den där öppna dörren 1000 gånger snart.
Just idag är jag mest ledsen och arg över hur detta påverkar bröllopet. Kanske inte dagen i sig, men tiden nu, tiden fram till bröllopet som skulle vara fylld av enbart kärlek och lycka.
Just nu är det istället en lång rad av uppgifter och saker som måste göras. Komplettera anmälan till försäkringsbolaget med polisanmälan, stämma av detaljer kring dukningen med cateringfirman, boka tid för värdering av stulna smycken och klockor hos guldsmed, kolla med Slottet vart vi kan lämna dekorationerna fredagen innan bröllopet… Och så håller det på. En tråkig uppgift, en rolig, en tråkig, en rolig. Det var ju inte så här det skulle vara, jag njuter inte, tänker knappt, bara gör. Bockar av.
Dessutom förlängdes listan på saker att göra eftersom tjuvarna bland annat tog med sig all starksprit till bröllopet. Saker vi redan hade bockat av får nu göras igen.
Så just idag är hela mitt bröst fyllt av ilska, ledsamhet och ord som inte alls passar sig för den här bloggen över hur mycket de ställer till utöver själva inbrottet. Jäv…. id….
