I veckan som kommer…
Och så blev det söndag kväll igen och jag spenderar den hemma med mys, tända ljus, min kalender och bloggen. Ungefär hundra procent bättre än förra söndagskvällen. Jag älskar rutinen av att få koll på veckan i lugn och ro så här. Och i veckan som kommer är det lite maxat kan vi väl säga. Så som det blir då och då. I veckan som kommer…
…ska jag binda mig en krans. Tillsammans med några av de bästa tjejerna jag vet ska vi på kransbindarkväll hos Blomman för dagen och jag längtar! Vi gjorde detta hösten när Juliette var nyfödd också men då var hon med och jag var minst sagt splittrad. Att få åka själv nu och bara njuta av sällskapet och myset ska bli underbart. Det lär bli något helt annat än denna ljungkrans som jag gjorde för många år sedan.
…kommer jag sladda in på snedden till bokklubben någon timme sen men ändå där. Det får bli så den här gången, men bättre än att inte kunna gå alls. För det är nämligen föräldramöte med Elliots fotbollslag. What? Vad är det för påfund, föräldramöte i laget. Har man det liksom? Kändes väldigt nytt för mig vill jag lova. Men Elliot är också ny i laget så det är klart att vi ska gå.
…är Alex och jag borta nästan alla kvällar, det blir lite high-five i dörren, en kommer och en går och inte mycket tid till annat än ”god morgon” och ”god natt”. Vi har planerat upp veckan och delat upp allt mellan oss nu ikväll och det är ju skönt. Nu är det bara att tuta och köra.
…ska vi på Halloween-party! Huva, jag som är så jäkla lättskrämd. Men Hanna har lovat att inte pynta allt för otäckt (haha, för barnens skull mer än min men jag tar tacksamt emot det) och det ska bli jätteroligt. Det är några av familjerna från förskolan vilket liksom garanterar att barnen har kul och därmed också vi.
…vill jag ändå försöka träna igen. Jag har haft 2,5 veckas träningsuppehåll och det känns inte alls bra. Det har varit oundvikligt det vet jag ju men det känns ändå trist att jag kommit ur den tränings-streak jag befann mig på. Oh well, nya tag! Har faktiskt smygstartat idag och hoppas bara att tiden finns för fler pass i veckan.
…kommer jag att behöva VAB:a minst en dag. Det där med två symptomfria dagar alltså… När jag väl fick mitt riktiga negativa Covid-test, från proverna som togs på akuten förra söndagen, blev Juliette förkyld och nu sitter vi i VAB-träsket istället. Blä! Just blä. Så känner jag för det.
Ja men se där ja, det låter väl ändå som en fullspäckad men trevlig vecka?
