Jag. Orkar. Inte.

Jag gnäll-varnar direkt, är du inte upplagd för mitt gnäll (varför skulle du någonsin vara det tänker jag?) så scrollar du bara förbi. Gott så.

För jag orkar inte. Orkar inte vara trött. Är trött på att vara trött. Trött på att kippa efter andan. Att inte kunna prata, eller ens stå upp utan att bröstkorgen knyter sig, krampar och jag börjar hosta.

Trött på huvudvärken som hostan ger, och ömheten runt hela bröstkorgen. Trött på att ha kramp i luftrören. Ge mig en paus nu för fan.

Och så är jag trött på att oroa mig över att bli smittad på nytt när allt fler runtomkring insjuknar i Covid, eller inte, men på olika sätt blir sjuka. Blir jag sjuk igen blir det inte vackert.

Jag är trött på att vara astmatiker mitt i en pandemi av en luftvägssjukdom. Jag lämnar barnen på förskolan, utomhus, hostandes i kylan och ser blickarna från både pedagoger och andra föräldrar. Tro mig, jag skulle inte vara där om jag ens misstänkte ett uns att jag är sjuk på nytt. Jag förstår dem också, men jag är trött på det.

När vaccinet kommer hoppas jag att jag får ta det och sen hoppas jag att alla ni andra också tar det. Jag kommer inte att vara kaxig, alla minns svininfluensan, men vi har inget val nu ok? Bara ta vaccinet!

Slut på gnället. Jag orkar inte ens gnälla mer.

Jag går och gör en ansiktsmask istället, fixar en kopp te och laddar för Arsenal kl. 21. Min första GlossyBox kom idag, den var inget att klaga på alls, så lyxigt.

Och det kom snö idag, äntligen. Hudvård och snö, där avslutar vi!