Jag vill inte låta bitter

Vet ni, de senaste veckorna har jag vid ett par tillfällen börjat skriva på ett blogginlägg bara för att senare radera hela paketet innan jag publicerar det.
Anledningen?
Jag låter bitter. När jag läser igenom vad jag har skrivit innan jag publicerar så låter jag bitter. Och jag vill inte låta bitter. Jag vill inte vara bitter heller. Och egentligen så är jag nog inte det heller, jag är trött.

Men det här ska inte vara en blogg där jag gnäller över sömnlösa nätter, sena arbetspass, att vattnet försvinner när jag är hemma med en bebis och en sjuk storebror. Det blir ju inget kul.

Bloggen har alltid varit mitt happy place och så vill jag att det ska fortsätta vara. Så jag kommer nog att fortsätta skriva, och radera, de där bittra inläggen. För på sätt och vis är det ju skönt att skriva av sig, få det ur sig. Och sedan gå vidare. På så sätt fyller de faktiskt en funktion men de behöver ju aldrig nå ut till er. Det ska ni slippa. Jag lovar. Självcensur var ordet.

Så om vi istället ska fokusera på något otroligt härligt denna tisdagsförmiddag så kan vi väl pausa en stund, rikta näsorna mot solen och njuta av ljuset som den för med sig. Jag har gått omkring här hemma hela morgonen och i takt med soluppgången sett skuggspelen röra sig från vägg till vägg. Vårkänslorna spirar minst sagt! Elliot och jag pratar mycket om vad vi ska fröså, snart är det ju faktiskt dags för det. Underbart!

Dessutom kommer min pappa och bror hit en snabbis runt lunch, det ska bli mysigt. Elliot älskar sin ”morfar Andersson” (inte för att han har någon annan men namn är viktig just nu) och är överlycklig över detta besök i sjukstugan.

Och i eftermiddag är det dags för teamtävlingen vid alpina skid-VM från Åre. DET ser jag verkligen fram emot.

Näe vad säger vi, ska vi ta tag i den här dagen på allvar nu? Bitter-fria?