Måla himlen gul å blå – put your hands up för Sverige!

Vart ska jag börja? Nu har jag samlat mig tillräckligt för att skriva något om det fantastiska landslag Sverige har på plats i Ryssland.

Jag var otroligt nervös under matchen men fick samtidigt en sådan kick av gemenskapen som fotbollen bidrar med. Så gott som alla jag känner pratade fotboll och tittade på matchen. Uteserveringarna var överfulla och här i Kalmar sändes matchen på storbildsskärm på Larmtorget vilket i sig blev en folkfest. Gult och blått så långt ögat kunde nå. Och då var det bara i Kalmar, en stad i landet Sverige. Det är ju likadant överallt. Det är himla fint det, tänk om vi kunde vara så här enade och glada tillsammans oftare.

Och så matchen, så väl genomfört och så starkt gjort. Kritiker kan såga Sveriges spel allt de vill, de hade en plan och de genomförde den. Well done! Men det speciella med det här landslaget (förutom att de tagit sig längre i ett mästerskap än något annat landslag gjort på 24 år) är nog egentligen inte hur de spelar eller deras individuella skicklighet i olika situationer. För mig är det lagkänslan och stämningen som de lyckas sprida ända från Ryssland hem till Sverige. Den som inte riktigt går att sätta fingret på men som är så uppenbar ändå. De sluter upp bakom Durmaz på det enda sätt som är självklart, Marcus Berg gråter i intervjun med Frida Nordstrand efter matchen men står kvar ändå. De spelar, skrattar, gråter, kramas, förlorar och vinner som ett lag och det är himla fint det! <3

Nu väntar ju England och jag tror att Sverige kan klara av även den matchen men skulle de inte göra det kan de åka hem med huvudet högt, hjärtat fyllt och firas som hjältar för det är precis vad de är!

Vill ni peppa inför matchen på lördag hittar ni playlisten jag satte ihop här, det kan ha smugit sig in lite Ricky Martin från VM -98 och lite Shakira från 2010 bland alla svenska hits men den är garanterat fri från Gyllene Tiders så kallade officiella VM-låt. Det lovar jag.

Put your hands up för Sverige!!