Sarahs funderingar

När luften går ur

Det inträffar varje kväll runt 19-tiden. När liten har somnat.

När det mesta av hans saker är upplockade, inplockade, undanplockade.
När axlarna lämnar öronen och sakta men säkert sjunker nedåt.
När jag kanske skriver ett blogginlägg eller två, eller bockar av något på bröllopsplaneringslistan.
När mina händer, om de vill, bara kan vara utan att hålla i något eller någon.
När stela muskler i armar och axlar börjar slappna av efter att ha burit på stor liten kille.

Då går luften ur mig. På ett skönt sätt. På ett bra sätt. På ett nödvändigt sätt.

Jag inbillar mig att det låter ungefär som poff.

Poff!

Poff.

P-o-f-f

Po…zzzzzz

Väcker ni mig till Ernst?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.