Plötsligt händer det
Egentligen borde jag nog lämna datorn och åka och köpa en trisslott eller två för den här helgen har det liksom bara hänt saker här hemma i rasande fart.
Vi testade att ta av stödhjulen på Elliots storpojkscykel i fredags och ungen bara cyklade. Bara sådär. Vi kan ju lugnt konstatera att stödhjulen snarare hindrat honom än hjälpt honom. Och med facit i hand är det nog vi som varit lite korkade, alla timmar han kört omkring med sin springcykel och liksom surfat fram med den på hundpromenaderna, balansen hade han ju redan och stödhjulen var således helt onödiga. Han slänger sig upp på cykeln i farten nu och trampar på som bara den, svänga och styra är heller inga problem, det där med att bromsa övar vi på 😉
Efter att ha cyklat ett par varv här i fredags kväll var han så lycklig att han studsade ”det här är den bästa dagen någonsin mamma”. Alltså herregud, dramaturgi är hans specialämne kan man säga och då fick jag faktiskt tårar i ögonen på riktigt. Älskade barn!
Och som om inte det var nog fattade lillan plötsligt galoppen med sin gåstol. Lyckan är total när man plötsligt kan ta sig framåt. Och bakåt. Lite hur man vill.
Kan konstatera att den här mamman får knyta på sig joggingskorna permanent nu för nu lär det inte bli en lugn stund här hemma. Fullt ös bara, plockar faktiskt fram min fitbit igen ikväll och tänkte ha den på mig ett tag igen.
