Sarahs funderingar

Skärpta allmänna riktlinjer

Ja vad ska man säga, det var väl det mest väntade beskedet den här sidan Coronan men det är ändå en känsla av ridå när det väl kommer. Suck!

Det blir nu att ställa sig in på mer hemma-kontor, fler digitala möten, fler ensamma dagar hemma. Det suger ju, verkligen, jag älskar känslan av att komma in på kontoret på morgonen, tömma diskmaskinen, ta en kaffe, starta datorn och låta arbetsdagen börja. Och träffa kollegorna såklart, jag har ju fått alldeles fantastiska kollegor sedan jag började på Almi, och att inte träffa dem är skittråkigt.

Men.

Det gäller att ta ett kliv tillbaka och se det här för vad det är. För det är inte synd om mig. Det är klart som f-n att jag ska göra mitt i det här, ta min del av vårt kollektiva ansvar och göra det myndigheterna ber mig om. Givetvis. Och nej, det är inte synd om mig. Att jag tycker att detta är tråkigt är en sak men synd om mig är det absolut inte.

Jag har min fina familj, vi har mat på bordet, tak över huvudet och kläder på kroppen. Jag har ett jobb att ägna mig åt här hemma, och jag har mina kollegor att bolla med via Teams och telefon. Allt finns ju där. Nej, det är INTE synd om mig. Jag övar på min tacksamhet som ni vet och här finns ju massor att vara just tacksam för.

Låt oss bara hoppas att alla tar detta på allvar nu och att det vi tillsammans gör faktiskt får effekt så att vi kan kan bromsa smittspridningen och faktiskt se fram emot någon slags jul. Det blir en annorlunda jul men den kan ändå bli magisk tänker jag <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.