Tisdagkväll…i soffan

Ja hörrni, nu skulle jag ha varit och tränat. Så såg planen ut men här sitter jag i soffan och skriver och kikar på säsongspremiären av Kockarnas Kamp istället. Vad hände då?

Ja ärligt talat har dagen varit bra men natten var det inte. Jag hade en sådan fruktansvärd mardröm precis på morgontimmarna och jag har inte lyckats skaka av mig den känslan jag vaknade med, skräcken, på hela dagen. Givetvis var barnen involverade, kan inte ens skriva om det för då börjar jag gråta, men helt hemskt var det. Kramade Elliot så hårt och länge när han vaknade att han tillslut sa ”mamma nu behöver jag inte mer kram”. Gullungen <3

Så dagen har egentligen varit bra, men känslan har varit urusel och jag ville helt enkelt inte åka och träna. Ville inte lägga ner Juliette när hon somnat utan ville bara sitta och krama henne länge, länge.

Så.

Jag struntade i det, kastade om i planeringen och tänker att jag åker i morgon bitti istället. Jag har en heldag på teams i morgon och kan behöva börja med lite träning för att komma igång. Det är en introduktionsdag för kommunikatörer inom almi som vanligtvis sker uppe i Stockholm men som nu blir i en digital version istället. Fint av dem att kasta om och det ska bli riktigt kul men heldagar på teams tar på krafterna, det går inte att komma ifrån.

Lite bra ändå, att lära sig att kasta om, inte välja bort men göra på ett annat sätt och känna att det blir bra ändå. Jag behöver nog alltid öva på det där.