Tom på ord

Jag är på många sätt tom på ord, tom och urlakad över huvudtaget. Samtidigt som tankarna snurrar i huvudet i rekordfart och jag har så mycket som behöver komma ut. Men det är svårt att formulera just nu, eller hur? Hur uttrycker man ”det här”? Alla känslor, all oro, frustration?

Kan vi bara enas om en sak? Att sluta projicera? Kan ni som tycker att några inte tar det tillräckligt allvarligt hålla det för er själva? Samtidigt som ni som tycker att många andra oroar sig för mycket håller inne med de tankarna?

Alla drabbas vi av detta, men på väldigt olika sätt och då blir också våra reaktioner och vår oro olika. Och det är ok. Vi är olika, alltså reagerar vi olika. Men vi kan inte tvinga någon att känna som vi känner, reagera som vi reagerar, oroa sig eller inte oroa sig.

Vi lyssnar på myndigheterna, vi följer de riktlinjer vi får och vi härdar ut, alla på sitt sätt.
Låt bara alla få reagera på detta på sitt sätt. Och man får tala om det, jag tror att det är bättre än att hålla inne med frustration och känslor. Men alla får känna och tänka olika. Bara för att vi pratar om det behöver vi ju inte samtidigt försöka övertala någon annan att tänka som vi. Är ni med på hur jag tänker?

Kärlek till er!

Ps. Jag är nog inte tom på ord trots allt, det bara känns så. Och bilden ovan har ingenting med det här egentligen, det är bara en vacker bild från Pinterest och det behöver i alla fall jag just nu. Något vackert.