Sarahs funderingar

Torsdagstrio

Jag älskar lupiner (vem gör inte det?) och struntar blankt i att det anses vara ogräs. Det jag dock inte begriper är varför de kan trivas så hiskeligt bra i dikeskanter nära trafikerade vägar men vägra få fäste i vår trädgård? Vad sjutton gör jag för fel? Är det någon mer där ute som har testat att plantera in lupiner, och lyckats? Gah! Tänk att ha hela den vildvuxna delen av vår trädgård (jepp, det finns en sådan) full av rosa och lila lupiner så här års.

Att jobba i mediebranschen, eller nyhetsbranschen, just nu är väldigt väldigt dystert. Och då tänker jag inte alls på de negativa skriverierna om tidningsdöden eller svikande annonsörer utan alla pushar för allt hemskt som händer i världen. Det är döda hit, döda dit, terrordåd, vansinneskörningar, våldtäkter och hemskheter, hemskheter, hemskheter i långa rader. Jag har fått nog, känner att jag har svårt att ta in, svårt att sålla, svårt att bearbeta. Vad är världen för plats egentligen?

Att gå i väntans tider är så himla jobbigt stundtals. Och nej, jag pratar fortfarande inte om att bära ett barn i nio månader. Det är jobbigt på r i k t i g t. Den väntan. Men att vänta på beställda vigselringar, det är också jobbigt på ett mer i-landsvis om ni förstår? Åh vad jag längtar efter de där vackra, fantastiska ringarna, symbolerna. Vill att de ska ringa från juveleraren och berätta att de är klara NU. Helst igår.

Bild: Vibeke Design

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.