Sarahs funderingar

Veckans krönika om tid man har och tid man ger

Trogna läsare av den här bloggen har förstått att jag just nu prioriterar min tid och försöker att prioritera bort sådant som faktiskt går att vänta med (jodå, sådant finns!) och lyssna lite mer inåt. Jag kan känna ibland att jag behöver det och under förra veckans konferens och kickoff fick jag lite mer svar på varför.

Jag är en gul person. Jättegul. Och när jag säger så förstår vissa av er exakt vad jag menar medan andra ställer sig mer frågande. Vi fick göra personlighetstester och utifrån dessa lära oss mer om oss själva och varandra. Jag är en gul personlighetstyp vilket i väldigt korta drag betyder att jag är en glad, öppen, lite sprallig, entusiastisk person. Det är extremt förkortat men ändå, ha tålamod med mig, jag kommer fram till en poäng jag lovar.

Jag har i hela mitt liv haft problem med att jag tycker att för många saker är för roliga. Det blir lätt för mycket av det roliga och kalendern, eller livet, blir liksom tvärfullt av ”allt”. Inget är egentligen tråkigt eller jobbigt det är bara själva mängden av allt det roliga som blir orimlig sett till dygnets timmar och övriga engagemang.

Att få veta att man är en gul person blir lite som ett kvitto på just det här, en känsla av ”jamen då förstår jag”. Såklart. Och då blir det också så uppenbart varför jag någon gång varje år känner att jag får dra i handbromsen och tvinga mig att välja bort saker. Min ”en grej i veckan”-regel finns till av en anledning. Let me tell ya!

Men det är ju också så att det finns energitjuvar och energiboostare och igår kväll träffade jag definitivt en person ur den senare kategorin. Min bästa vän. Att träffa henne, gå en långpromenad och bara prata oavbrutet är så långt ifrån en energitjuv man kan komma. Det är bara härligt och det ger så mycket tillbaka. I vanlig ordning lär jag leva på detta i en vecka.

Så i mitt prioriterande av vad jag gör och vad jag inte gör bör jag alltså även tänka in vilken tid jag har och vilken tid jag ger och vad jag gör när jag väl gör. Jag har ofta fått frågan om jag inte borde sluta blogga då, om inte den tar väldigt mycket tid? Och det gör den ju såklart men det är också den som löper som en röd tråd genom allt, den ger otroligt mycket tillbaka.

Så vart vill jag då komma med allt detta? Vi har bara en viss tid att spendera och det gäller att spendera den väl. Helt enkelt. Och i relation till andra vill jag alltid vara en sådan som ger energi och inte tvärt om.

Kärlek! <3

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.