Sarahs kreativa

Känslostyrd

Att jag är känslostyrd är ingen hemlighet. Hade jag ens tvekat på det hade konferensen för en dryg månad sedan (redan?!) gett mig bevis på motsatsen. Det ligger i min personlighetstyp. Gilla läget. När jag gillar något går jag igång till 100% direkt, om jag inte gillar något är det svårt att ens få mig att lyfta pennan. En något grovhuggen beskrivning men ni förstår nog.

Men att jag är så här pass känslostyrd, ja det förstod faktiskt inte ens jag. Det blev väldigt tydligt när jag satt och  tecknade för ett tag sedan. Jag som älskar att teckna, som stundtals till och med tycker att jag är ganska duktig, fick helt plötsligt ett beställningsjobb som jag ”inte kände för”. Inte så att jag inte ville göra det, för det ville jag, men de rätta känslorna infann sig inte riktigt och herregud alltså, resultatet såg plötsligt ut som något från en sämre bildlektion i en högstadieklass. Inte alls vackert. Verkligen inte. Hua!

När jag sedan lämnade tankarna på beställningsjobbet och istället tillät mig att måla fritt, eller att ägna mig åt ett annat beställningsjobb där känslorna var med mig, ja då gick det plötsligt mycket bättre. Hur sjutton jobbar man bort sådant här? Fullt så här känslostyrd känns inte rimligt att vara eller hur? Work, work, work?

Jag återkommer så ofta till denna lista över kreativitetens olika faser och enda sättet att ta sig förbi steg nummer 4 är att fortsätta. Att stöta och blöta, lägga ner pennorna, ta upp dem igen, sova på saken, skissa på något annat, återvända till motivet. Helt enkelt att jobba sig förbi det. Det är knappst lustfyllt, man får bara hoppas att man kanske, kanske, får uppleva känslan av nummer 5 och 6 tillslut.

Någon mer än jag som känner så här?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.