Att bli fullständigt däckad

En gång i per månad går jag i däck. Ligger som en mask i soffan eller sängen och växlar mellan ”fällkniven” och ”daggmasken”. Att jobba är svårt, att träna är omöjligt. Detta är enda gången någonsin i livet som jag blir riktigt rastlös. Det händer aldrig mig annars för jag brukar vanligtvis göra något ganska precis så ofta att jag aldrig hinner bli just rastlös.

Fy så jobbigt det är hörrni, både smärtan och rastlösheten, kombinationen outhärdlig. Har varit hos läkare och fått tabletter. Starka sådana. Måste vara till för elefanter eller liknande. Och för mig tydligen. De hjälper om jag tar så många att jag samtidigt börjar svettas kopiöst och skaka. Testade detta samma dag som mässan i Frankfurt öppnade i Februari. Inte att rekommendera. Men just då var alternativen lika med noll.

Mitt mask-rastlösa-tillstånd håller vanligtvis i sig i två dagar och tack och lov är jag sedan precis som vanligt igen! Så nu blir det mental träning istället,  trädet jag vek mig under på gårdagens runda med Alice var väldigt fint!

Foto: Sarah Andersson och Instagram #instaquote