Friyay!

Och så var det fredag igen och det är ingenting annat än g a l e t. Jag visste redan i förväg att de senaste två veckorna skulle gå fort, fyllda med arbete och det där pusslet som vi numera ägnar oss åt i parti och minut. Sådana veckor rusar förbi mycket snabbare än dem som mer rullar på i de vanliga gängorna med att Alex lämnar, jag hämtar och alla liksom kan, och vet, alla förutsättningar.

Men.

Nu lägger vi alltså de här två veckorna bakom oss. Allt har gått bra, det har varit intensivt men jätteroligt och det är ju bara att inse (och gilla läget) att det där pusslandet nu också är en del av livet. Och när man sitter med sitt lilla barns kropp i famnen och känner hur han blir tung av sömn så är man jäkligt ödmjuk och inser vad det verkligen är som betyder något. Hur mycket kärlek det finns. Och vad är väl lite pusslande då? Det är värt det alla dagar i veckan.
Men lite trött blir man. Det får man erkänna tycker jag. Liksom att man är ovan och lite av en pussel-rookie.

Så nu hoppas jag att alla får vara friska och krya i helgen, att vi kan ta sköna skogspromenader tillsammans och att vi kanske kan lyckas ta de där julkortsbilderna den här helgen istället.