Träning & Hälsa

Löparinsikter

Nu har jag sprungit och följt mitt löpschema i fem veckor, det vill säga halva schemat, och jag har kommit till vissa insikter som jag nu nedtecknat lika mycket för min egen skull som eventuellt för er. Det här är sanningar som jag verkligen behöver komma ihåg och alltid fortsätta leva efter. Kanske är det något som kan hjälpa er också?

  • Bara gör’t. När jag har tränat tidigare i mitt liv har mycket runt omkring själva träningen spelat stor roll. Som vila, uppladdning, mat och diverse andra yttre faktorer. Som småbarnsförälder får man inte vara så petig har jag insett. Bara gör’t. Skulle jag fundera över vila, sömn, återhämtning och uppladdning alldeles för mycket skulle jag aldrig komma ut eller iväg. Nu bara sticker jag. Det funkar, jag lovar.
  • Tio gyllene minuter. Min gräns för uppvärmning innan jag faktiskt kan börja springa är tio minuter. Jag måste gå tio minuter innan jag går över till att springa, det funkar inte annars. Benhinnor, knän och ländrygg protesterar. Men. Om jag bara går mina tio minutrar går det alldeles utmärkt. Inget ont som inte har något gott med sig.
  • Den där tröskeln som det oftast pratar om när folk ska börja springa ”du måste ge det tre veckor”, känner ni igen det? För mig fanns inte den, jag hade huvudet med mig från början. Men. Jag har haft en smärttröskel att komma över. Att börja springa gör ont, det är faktiskt sant. Man måste vänja kroppen vid löpning, sakta men säkert, allt sådant går att läsa sig till. Men jag var ändå lite oförberedd på detta, jag trodde naivt nog att jag eftersom jag ju verkligen ville springa och hade rätt mental inställning skulle det inte krävas några tre veckor för mig. Men tji fick jag, rent fysiskt hade jag en jäkla tröskel att ta mig över tydligen. Benhinnorna har protesterat å det grövsta och när man då ändå försöker springa kompenserar man och sliter på så sätt onödigt mycket på andra delar av kroppen. Det har gjort så ont att jag ett tag blev riktigt deppig och tänkte att ”löpning är nog inte för mig i alla fall”. Men så helt plötsligt så bara släppte det och att springa blev så där skönt och härligt igen. Vilken underbar känsla!

Nu har jag som sagt varit sjuk och varit ifrån löpningen i mer än en vecka. Exakt hur mycket det har satt mig tillbaka vet jag inte ännu men jag bävar för det, så mycket kan jag avslöja. Någon med erfarenheter av detta sedan tidigare?

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.