Run run run

Ja men det har ni knappast missat eftersom jag kletar ut det på Instagram varje gång men jag har ju börjat springa också.
Men ni förstår det är en ganska stor sak för mig. Jag älskar det!
Att kunna springa, när man har astma och dåliga knän, är inte helt självklart så att det nu fungerar, att jag har hittat ett schema som funkar för mig och att jag har tillräckligt med energi för att springa på kvällarna när det är praktiskt genomförbart i familjeruljansen gör mig bara…glad!

Tre gånger i veckan är min melodi och det fungerar än så länge. Schemat jag följer hittade jag via Ebba von Sydow och jag tror att det ursprungligen var Blossom Tainton som berättat om det i ett tv-program där Ebba var programledare.
Strunt samma det går i alla fall ut på att man delar upp en halvtimme i tre 10-minuters block. När du ger dig ut första gången springer du 1 minut och går 9, sedan 2 minuter och går 8 och slutligen 3 minuter och går 7. För varje pass ökar du med en minut så andra gånger du ger dig ut springer du 2 minuter, går 8 följt av 3 minuter med 7 minuters gång osv. Det vill säga en ganska långsam upptrappning men det tar ändå inte jättelång tid innan det vänder så att du springer mer än du går. Som alltid fem minuter pw som uppvärmning och fem minuter pw som nedvarvning.
Det har verkligen fungerat för mig och med tanke på knän som kanske inte borde springa och luftrör som inte gillar fukt och kyla så vågar jag påstå att detta är ett super-duper-schema.

Nu springer jag snart hela tiden så att säga och då får jag väl hitta nya mål. Ett tag kan jag ju testa att ”bara” springa 30 minuter rakt av men sen kanske jag får hitta andra mål. Med tanke på just knän och luftrör är nog inte farten det jag jagar först utan distansen. Men vi får se, jag har ju min löpcoach här hemma som tur är.

Det roliga är att jag springer nästan alla pass på kvällar och i mörker. Jag har liksom börjat gilla det. Och jag vet exakt varför. För en sak är säker, ni kan lita på att det ser inte snyggt ut när jag springer. Det är ingen smooth ride så att säga. Vill ni se snygg löpning kan ni kolla på det här, den killen (eller tja, killarna) springer smooth. Och snabbt. Det gör då rakt inte jag. Men vet ni, det struntar jag i. Så alla ni som såg mig i söndags när jag var ute i dagsljus, jag bjuder på det. Jag springer och det är jag glad för. Snyggt får någon annan springa 😉