Att resa långt i bil med barn

Vet ni, innan vår resa var det här med den långa bilresan det enda som jag såg som ett möjligt problem. Allt annat, när vi väl var framme skulle lösa sig, det visste jag. Vi åker ju praktiskt taget ”hem” när vi åker till Hinterglemm och hotell Gamshag eftersom vi varit där i så många år. Där vet vi hur allt fungerar, känner familjen som driver hotellet och kan få hjälp med det mesta om något skulle uppstå. Kein problem med andra ord.

Men en 17 h lång resa, eller kanske ännu mer om det blir köer och dåligt väder, det är något annat det.

Men det har gått så himla bra, barnen har varit superduktiga båda två och vi hade inte kunnat förvänta oss mer. Lite trötthet, lite ”måste-sträcka-på-benen” och lite syskongnabb men vad annars är att vänta, så är det ju en vanlig dag hemma också.

Att det har fungerat så bra tror jag beror på ett par saker och jag tänkte därför dela ett par tips och trix med er om ni funderar på samma sak men tvekar inför så många timmar i bilen.

1. Planering
   Att planering är A och O är inget nytt men här är det nog viktigare än någonsin. Vi valde att dela upp vår resa på ett annat sätt än vi gjort tidigare år just för att barnen, främst Juliette, är liten och för att varje etapp skulle bli ”lagom” lång. (Vad det är vet ju bara ni).
   Vår resa gick till så här, etapp 1: Kalmar – Trelleborg, etapp 2: Trelleborg – Rostock med båt, etapp 3: Rostock – Bayreuth (här övernattade vi), etapp 4: Bayreuth – Hinterglemm (dag 2). Fyra etapper över två dagar med lunch- och middagspauser för att även sträcka på benen och leka lite.
   
2. Mat & Snacks
   Också en självklarhet kanske men var aldrig hungrig. Varken som vuxen eller barn. Humöret rasar blixtsnabbt vid hunger i vår familj så att äta ordentligt, stanna när det verkligen är dags att stanna och inte tänka ”bara några mil till” och att ha bilen full av frukt, klämmisar, russin, fruktstänger eller annat som kan skjutsa upp blodsockret lite fram till nästa Autohof är viktigt på riktigt.
   
3. Små överraskningar
   Om ni kan och har möjlighet, ta med små överraskningar till barnen att plocka fram längs vägen. Vi hade med några små leksaker och pyssel till dem var som dök upp när de minst anade det och det var faktiskt riktiga succéer. Både för att det var noga uttänkta saker som de gillade men också för att det var så oväntat såklart. Det gjorde ytterligare ett par mil betydligt enklare.
   
4. Bensträckar-pauser
   Behöver ni inte stanna för varken mat eller tankning? Känner ni vuxna att ni bara vill mata på och köra och inte stanna egentligen? Skit i det och stanna ändå. Två minuters hoppande utanför bilen på en parkering räddade oss vid ett tillfälle och mer än så behövdes alltså inte för att femåringen med kli i benen skulle orka en bra bit till. Och ärligt talat, två minuter kan vi alla avvara!
   
5. Planera körtid under sovtid
   Det här är också viktigt, när ni planerar etapper försök lägga dem på barnens naturliga sovtid. Juliette sover ju fortfarande middag mitt på dagen och att förlägga en körsträcka då har varit naturligt för oss. Att käka middag och bädda om barnen med snuttar, gosedjur och sovkompisar vid den tid då de vanligtvis går och lägger sig hemma var också smidigt. De somnade ganska omgående och sov sedan i flera timmar innan vi var framme vid vårt hotell för natten. Vi övernattade en gång på vägen ner och en gång på vägen hem, visst hade vi (som i Alex och jag) helst bara kört vidare men de där övernattningarna var guld värda för barnen.
   
6. Mindset
   Det är kanske viktigast av allt. Men ställ in er på att det kommer att gå så går det. Man får bita ihop ibland, precis som i vardagen hemma, men om man ställer in sig på att det kommer att fungera och planerar så gott man kan så går det skitbra. I vårt fall vill vi ju gärna också att barnen ska vänja sig vid detta och lära sig att åka bil långt. Skidresor i alperna är något vi hoppas att vi kan ge vår familj varje år och då blir det långa resor. Att lära sig tidigt känns viktigt och Elliot kommer definitivt minnas den här resan och då mestadels positivt tror jag. Han har haft roligt nästan hela vägen och då känner jag att vi har lyckats.