Hinterglemm del 2

Det är så svårt att sammanfatta en sådan här resa, den innehåller så mycket. När man åkte på skidresor innan barnen handlade det om antalet åk, hur många mil man åkt, att man åkt runt systemet varje år och hur många galna After-skis man varit på.

Nu ser det lite annorlunda ut minst sagt. I år lämnade jag Hinterglemm utan att ha åkt i två av mina favoritbackar, hur är det ens möjligt kan man tänka?

Men man kan också tänka att Elliot lärt sig att gilla skidåkning, i sin egen takt och som den försiktiga general han är men ändå. Han har varit uppe i backarna, åkt med sele och han har haft roligt. Det har gett mig en kick i år som delvis ersätter de andra uteblivna kickarna.

Vi har varit tillsammans på den plats som är så väldigt speciell för mig, detta Hinterglemm, dessa berg, denna Dorfstrasse. Ljuden, dofterna, människorna. Jag älskar verkligen Hinterglemm och att få vara där med min familj, men också släkt och vänner, har gett mig så otroligt mycket. Jag är påfylld, fylld till bredden av kärlek och glädje och känner mig så peppad inför våren (som i och för sig ter sig lite annorlunda här hemma just nu mot när vi lämnade Hinterglemm i strålande sol och med 14 plusgrader i lördags).

Det har varit en underbar resa och jag är så glad att vi kom iväg. Längtar jag redan till nästa år? Jajamän, som alltid! Jag lämnar alltid Hinterglemm med en liten klump i halsen och nära till tårar, vill aldrig åka därifrån. Men vi kommer tillbaka och den känslan värmer. Nu blir det annat härligt att se fram emot och med alla dessa minnen sparade och bevarade ska jag njuta av dagarna framöver!