What’s new?
Som jag nämnde igår har det ju hänt en del under de här fyra veckorna som jag varit datorlös. Såklart. Det gör det på fyra veckor i allas liv tror jag.
Jag har börjat springa igen, yay! Av den enkla anledningen att jag kände för det. Det är inte den bästa träningen för min hypotyreos eller om jag vill gå ner i vikt. Bla bla bla, jag blev så trött på alla dessa tankar att jag bara…började springa. Jag har sprungit till och från i hela mitt vuxna liv och alltid gillat det så nu gör jag det. För att jag gillar det och det räcker bra så. Gött va? Ingen plan, inget mål, bara spring. Säkert provocerande för många, jag skulle inte kunna tänka så på något annat plan i livet men just här, just nu vill jag bara springa helt planlöst. Så det gör jag. Tre gånger i veckan. Det är väl det enda som inte är planlöst utan planlagt. Jag försöker få till tre pass varje vecka för att inte komma ur det och för att hålla knän och astma i shack. Det är ju inte helt enkelt för ett måndagsex att börja springa vettni, man får anpassa sig lite 😉
Men jag gör det för att rensa skallen och må bra för så fungerar det verkligen. Jag kan ge mig ut på en runda och känna mig som en tryckkokare och sedan komma hem som en filbunke. Typ. Det är nästan magiskt hur stor skillnad det gör. Jag är så personlighetsförändrad att jag nästan skrämmer mig själv.
Jag är inne i en period där jag kämpar med mina tankar en del, säger som Therese Lindgren ”ibland mår jag inte så bra”. Så är det väl för alla mer eller mindre och jag ska absolut inte påstå att jag har ångest eller panikattacker. Men ni vet, jag är inte på topp 24/7. Jag kämpar verkligen och löpningen är ett viktigt verktyg.
Så ja, jag springer lite jag, och försöker tänka som citatet här ovan, vad hittar ni på?
